Olena Jansson disputerar

Datum: måndag den 26 maj 2025

Tid: kl. 10:15

Plats: Uppsala universitet, Geijersalen (sal 6-1023), belägen två trappor upp i hus 6 (entré 3P)

Disputationsspråk: svenska

Publiceringsform: stencil, ej tillgänglig online

Olena Jansson (Institutionen för moderna språk) försvarar sin avhandling En berättelse om den turkiska sultanens hov: texthistoria och 1600-talets östslaviska översättningar.

Fakultetsopponent är docent Antoaneta Granberg, Göteborgs universitet.

Ordförande: professor Thomas Grub, Uppsala universitet.

Betygsnämd:

professor Alexander Pereswetoff-Morath, Uppsala universitet,

docent Thomas Rosén, Göteborgs universitet,

docent Elisabeth Löfstrand, Stockholms universitet.

Suppleant i betygsnämnden: professor emerita Cynthia Vakareliyska, University of Oregon, USA

Handledare:

professor emerita Ingrid Maier, Uppsala universitet,

docent Anastasia Makarova, Uppsala universitet

Denna studie undersöker texthistorien av en ursprungligen muntlig berättelse om den turkiske sultanens hov som Domenico Hierosolimitano sammanställde år 1611 i Rom. Texten spreds först i flera reviderade versioner på italienska, därefter genom översättningar till ytterligare några språk, däribland franska, engelska, polska och kyrkslaviska, samtidigt som den anpassades till olika kulturer och religioner, bl.a. katolicismen och ortodoxin.

Studien kartlägger, med en filologisk och översättningsvetenskaplig ansats, textens förändring mellan muntlig, handskriven och tryckt form samt analyserar de viktigaste aktörernas roll, däribland författarens, översättarens, förläggarnas och avskrivarnas. Förutom Domenico Hierosolimitano, hade även bl.a. den italienska boktryckaren Alfonso Chierici, den polska översättaren Szymon Starowolskis och sex östslaviska översättare: Ivan Maksimov, Andrej Lyzlov, Michail Kropotkin samt tre anonyma översättare en avgörande betydelse för textens historia. Studien undersöker också senare utgåvor av texten och visar hur en berättelse om det Osmanska imperiet på slutet av 1500-talet kan länkas till den moderna läsaren.

I centrum för analysen står de sex handskrivna östslaviska översättningar som oberoende av varandra tillkom parallellt i Moskvariket mellan 1649 och 1690. Analysen påvisar hur de östslaviska översättarna fungerade som medlare mellan Väst och Öst samt hur textens översättning och spridning påverkades av materiella och ideologiska förändringar och begränsningar i Moskvariket under 1600-talet. Studien bekräftar existensen av sex östslaviska översättningar och identifierar Maksimov som den första östslaviska översättaren. Den bevisar också att fullständiga, tidigare förmodat förlorade, kopior av Lyzlovs översättning finns bevarade. Med hjälp av begreppet interkulturell översättning undersöks hur varje översättare tolkade de tidigmoderna översättningstraditionerna, något som resulterade i en rad språkliga, kulturella och kommunikativa textändringar.